onsdag 23 mars 2016

DET DÄR MED BALANSEN







Hittade det här citatet på Pinterest här om dagen, känns som det så väl stämmer in på mig, bara att jag inte riktigt lärt mig koppla av i svängarna bara;) Det där har jag nog skrivit tusen gånger nu känns det som!! Jag har svårt att nöja mig med att livet är en balans och hitta harmoni i det. Jag är liksom "all in or nothing"…


Just nu sista veckan som varit och några dagar innan det har jag haft en sån sjuk inre stress. Jag skriver lappar, försöker komma ihåg men minns ej allt jag ska göra. Almanackan är fullbokad, jag jonglerar jobb med familjeliv och andra åtaganden. Jag försöker dela mig i tusen bitar för att kunna ge mina barn all min tid, skjutsar till stall och träningar femitioelva gånger i veckan och försöker vara en bra fru, samtidigt som pmsen är som värst. Jag är all over the place. Jag skojar inte. Jag äter för att överleva, gjort några kassa val sista tiden och nu kommer påsk (=stress över alla påskägg som kommer stå framme) phu. Jag har försökt träna på, men just denna vecka har jag svårt att rent tidsmässigt få ihop det (dock inplanerat 60 min PT pass i morgonbitti yay).


Idag resulterade stressen i migrän, som framkallar mer stress då jag får ingenting gjort:S I kombination med att jag var hur trött som helst för jag jobbade halvnatt i natt... Åh suck. Blir så trött på mig själv! Någon som kanske känner igen sig? Känns iaf skönt att sätta ner det i ord och sen gå vidare, livet blir liksom lite lättare då känner jag:)




KRAM











6 kommentarer:

Anonym sa...

Låter som min vecka! :(

Kram Mirva

Frida M Thornberg sa...

Känner verkligen igen mig! Så himla mycket. Men vet du vad jag blir bättre och bättre på att tänka? Inga barn har rätt till perfekta föräldrar. Ingen man har rätt till en perfekt fru. Snarare är det ju så här livet är och då får man inse att man räcker inte till överallt. Man måste välja bort. Jag prioriterar alltid sömnen högst. Därefter mat och i sista hand träning. Ganska långt ner tyvärr... Och det här med barnen: precis som de går igenom faser och mår bättre eller sämre - så gör även mammor det. Viktigt att visa även för sina närmaste att man inte behöver vara perfekt hela tiden. Men jag har jobbat mycket, så osannolikt mycket på det, för jag är en prestationsprinsessa av rang. Och har framför allt mycket kvar att jobba med när det gäller mitt arbetsliv. Där kan jag liksom inte ge 80%, det går inte... Då sover jag inte om natten.
Kram vännen!

Gabriella sa...

Kram till dig!<3

Marita sa...

Samma här Mia du är inte ensam om och
känna så. Livet är verkligen en berg
och dalbana. Nu går det så himla bra
för mig också kommer Påsken.
Fan rent ut sagt , jag vill INTE göra
dåliga val. Man kämpar och kämpar 😀
Önskar dig en bra Påsk och hoppas
ni hittar er önskehund 🐣💛

Anonym sa...

Jag har följt din blogg länge och aldrig kommenterat men känner att jag vill göra det nu :). Jag tror alla brottas med samma funderingar som du bara det att det inte alltid tar sig samma uttryck. För min del handlar det om istället om att jag äter för lite vilket resulterar i sämre motståndskraft mot infektioner med påföljande sjukdomar (har aldrig varit sjuk så mycket som detta år...). Jag tror dock att det i mitt fall (och kanske ditt?)handlar om att fundera över sina prioriteringar och anpassa sig efter dessa. Måste huset vara perfekt städat till påsk eller är det OK att det ligger lite damm i hörnen? Om svaret (som i mitt fall) är att det måste vara städat (jag trivs inte annars)så har jag beslutat mig för att ta in hjälp! Jag får prioritera den kostnad detta medför och välja bort något annat (en ny lampa tex). Dessutom handlar det i mitt fall om att ge mig själv förutsättningar att göra rätt val. I mitt fall se till att det finns näringstät mat hemma som jag verkligen gillar (så att jag äter ordentligt och håller mig frisk), i ditt fall kanske det handlar om att inte ha några påskägg framme (påskägg är ju faktiskt inte en mänsklig rättighet, inte ens för barn :)) ´Det är otroligt intressant att följa din "resa" och det känns som att du är på rätt spår (även om du ibland hamnar på ett stickspår...) så keep up the good work!
Klara

Anonym sa...

Oh ja...vissa dagar..puh ;-)
Försöker jobba med acceptans, att det går upp och ner och att det är så livet är.
Jag är inte en dålig person för att jag säger nej när jag inte har ork- till barnen, att skjutsa, på jobbet osv
Är urdålig på att be om hjälp, så det kan jag glömma :-)
Bättre dagar kommer och vi är helt fantastiska precis som vi är:-)

Kram från Ulrika