tisdag 29 september 2015

MIN RESA/MOTIVATION/LITE ANNAT









Vinkt vink här står jag redo (osminkad och ser ut som ett spöke typ) för en tur ut i den fina höstsolen. Bästa tiden för sköna långa power walks tycker jag:)





Hej fina läsare!




Jag fick en fråga här om dagen jag tänkte vi skulle pratat om idag. Vad jag förstår så är ni många som tycker jag gjort en fantastisk resa med min vikt de senaste 9 månaderna. Ja, det har nu gått 9 månader på torsdag sedan jag började, och jag tror faktiskt inte riktigt jag har kommit i kapp mig själv i tanken än, att faktiskt ganska mycket har hänt. 


Jag fick en fråga om lite hur min resa började och hur jag behåller motivationen upp. Som ni vet är jag inte riktigt hemma än när det kommer till vikten, men det är liksom en grej. Jag tycker alla som vill gå ner i vikt ska sätta sitt egna mål, på vad som känns bra. Det handlar kanske inte alltid bara om vikt utan mer om kroppen och jag vill inte än avslöja vad jag har för målvikt, vad jag vägde när jag började och vad jag väger nu. Det är privat och inte det det handlar om egentligen även om det handlar om att gå ner i vikt.


Jag är så glad att ni häng med och peppar på den här resan och jag an berätta att när jag började var jag tveksam till om jag egentligen skulle säga något men så tänkte jag om jag berättar för er så kan jag inte fuska eller skita i det, utan jag måste visa att jag kan typ. Det kändes som en bra deal för mig och jag är glad att jag gjorde så idag. Nu 35 kilo senare är det lite svårt att komma ihåg hur jag kände i början, men jag tror bara jag hade fått nog, fått nog av att jag inte var mig själv längre, att jag tappat mig på något sätt. Så i januari efter julen och nyåret var kokpunkten nådd för mig och jag ringde M min vän och kollega som står mig väldigt nära och sa, nu måste du följa med mig till Viktväktarna. Ok sa hon, det gör vi!


Att det blev Viktväktarna tror jag jag har berättat några gånger tidigare om ni kikar tillbaka i bloggen:)


När jag kom in på första mötet/vägningen kände jag mig så jäkla bortkommen och jag nästan skämdes när jag skulle ställa mig på vågen. Jag tittade runt på alla andra och undrade vad i h gör ni här magra människor. Dock försvann den känslan nästan direkt och jag har aldrig känt mig så mer. Tycker vår coach är fantastisk, även om vi inte träffas så regelbundet nu mera. Hon peppar och stöttar, förklarar och motiverar.










Men det där med motivationen, ja ni. Det är det svåraste. Den åker upp och ner. Mer nu än någon gång tidigare under dessa månader och så kommer det vara resten av livet tror jag. Men man får bara bestämma sig och förlika sig med att den kommer försvinna ibland, motivationen. Jag av naturen är ju envis som tusan, det tror jag har varit till en fördel. Just do it är mitt motto. Det hjälper till faktiskt! Gör det bara så kommer motivationen efter. En nackdel har dock varit att jag straffar mig själv, mest i tanken men ibland rent fysiskt. Förra helgen när Emma fyllde till exempel, då gick jag upp 1-2 kilon, säkert mest i vätska, men det kändes om 20 kilo igen:( Det var svårt att inte straffa sig i veckan som kom där efter kan jag säga och brottas med att få väck den där känslan igen:S Sen så när jag ser den där bilden på mig själv som jag tog idag, där dubbelhakan har försvunnit men när skinnet hänger. Då straffar jag mig med negativa tankar igen fast jag vet att jag måste släppa det och tänka du är fin precis som du är och du duger fint Mia. Men det är svårt även om jag jobbar på det. Upp och ner, precis som livet.


Ett tips som jag vill ge till er om ni väljer viktväktarna är att till en början gå på mötena, väg er regelbundet. Släpp det inte. Det ger motivation att hela tiden fortsätta på rätt bana, och halkar man av en dag så är morgondagen en ny dag.


Sen frågade ni om hur knäna hållt? Ja där är vi säkert olika byggda, jag har aldrig haft problem med knäna. Däremot har jag haft en höft som bråkat. Det är efter en gång jag åkte av en häst rakt in i tusen bommar. Den har alltid krånglat lite efter det. men summan är nog av att jag tidigare i mitt liv, innan skatterna kom till världen så har jag tränat sjukt mycket. Nästan varje dag. Det har gjort att jag har en bra "stomme" att bygga vidare på och nu känner jag att bara efter promenader, joggning, lite hemma övningar som plankan mm och efter att kommit upp på hästryggen igen så börjar musklerna komma tillbaka riktigt bra:)




Nu är det massor text för er att läsa, ställ gärna frågor vidare om ni undrar något. Jag läser alltid det ni skriver och försöker alltid hinna svara er i kommentarsfältet.





KRAM










13 kommentarer:

Anonym sa...

Vilket hängande skinn? Det var det värsta jag hört! Jag ser då inget hängande skinn. Keep up the good work! Kram E

Weronica - Living by W/Days and Weekends sa...

Roligt att läsa om din resa. Varmt lycka till framöver, Mia!

Diana sa...

Vad kul att läsa om din resa, intressant att höra hur andra kämpar precis som en själv. Lycka till med allt, jag kämpar vidare med vikt, motivation och pepp. :D

Anonym sa...

Jag tycker du är fantastiskt duktig som följer dina mål och du är jäkligt vacker, men framförallt gillar jag din attityd till andra männsikor. Där är du väldigt stor i både tanken och i ditt handlande, låt det alltid få vara så. Dessutom har du väldigt god inredningssmak;)

Kram Helén

Jonna sa...

Jag är så imponerad av dig och dina resultat, men kanske framförallt att du är (och har varit) så transperant i berättandet om din viktresa. Att du bjuder på personliga inlägg om mat och träning oavsett om det handlar om "bra" eller "mindre bra" dagar. Precis så som livet och träning/viktresor är för de flesta helt enkelt! :) Tusen tack för att du delar med dig och återigen superbra kämpat! ♡

Camillasnyahem sa...

Du gör en fantastisk resa, heja dig och tack för peppen! ����

Anonym sa...

Du är helt fantastisk! Så himla starkt gjort! Kämpa på tills du känner dig tillfreds, kram Anna

Anonym sa...

Heja heja på din/er resa för visst krymper maken också?
Undrar lite hur ni tacklar detta med barnen ni har ju ändå två tjejer i känslig ålder.
Dock är ju vv inte någon bantatdiet utan en livsstil men kan ändå tänka att många frågor och tankar kommer även från dom under denna resa.

Å som sagts tidigare du glänser lyser. Löst skinn nä något sådant ser jag inte.
Kämpa på å var snäll mot dig själv det tar tid innan huvudet hänger med.

Maya

Anonym sa...

Maya: Förstår inte hur du menar. Det är väl jättebra att barnen får se sin förälder ta tag i sin övervikt, eftersom övervikt inte är bra för hälsan, och med tiden medför sjukdomar. Jättebra att de får se sin mamma som en förebild som tänker på hälsan, och lagar hälsosam mat!

Anonym sa...

Du är jätteduktig!
Kan du inte visa en före- och efterbild so far...?

Anonym sa...

Så duktigt! Vad har varit största förändringen för dig, är det ökningen i motion eller förändringen i mat? Över 30 kilo är extremt imponerande!!

MITT VITA HUS sa...

Maya: Jo han har krymt lite han med, nästan 10 kg, vilket han behövde. Jag tror mest att vi slutat äta på kvällen, typ kvällsmackan eller något gott framför tvn har bidragit till det. Sen även att han ökat på motionen. Jag lagar samma mat som innan, inga halvfabrikat utan mat från grunden. Jag använder vanlig grädde och smör men jag tror man vinner på att äta mindre portioner.

Anonym: Före och efterbilda hittar du idag på instagram @mittvitahus om du vill se.

Anonym: Maten. 90% är maten och 10% är motionen. Mindre portioner, mindre skräpmat, mindre godis och fika, mindre alkohol.


Tack alla för era fina ord<3


Kram

M

Anonym sa...

Tusen tack för det här inlägget!!!
Alltid spännande att höra andras viktresor :-)
Vill ju själv ta tag i min vikt oxå.
Hur länge har du tecknat dig till vv? Månadsvis, halvår, år eller hur funkar det?


Tänkte om du har minskat portionerna känner du dig ändå mätt?

Kram Marie