tisdag 11 september 2012

DEN ALLRA FÖRSTA EGNA SKÖRDEN




Våra allra första äpplen - jippie! Fast hrmm nu var det så att jag köpte ett sådan där äppelträd Transparente Blanche och visst ser dom inte riktigt ut som den sorten eller?!




Tjingeling!





Hur mår ni vänner?


Här är det som vanligt busy busy denna lediga tisdag. Jag uppskattar verkligen lediga dagar i veckorna men dom går alldeles för fort:)

Igår var vi hos doktorn för att ta av Alice bandage (jag vet att några av er undrar över vad hon gjort och det är en plastikoperation på öronen, något hon valt själv!). Tyvärr var inte resultatet riktigt den hon ville (såg verkligen hur besviken hon blev när bandaget togs bort:(), så det blir en operation till här nu framöver, ska man ändå göra ett ingrepp är det väl bra att hon får det precis som hon vill, även om hennes mamma och pappa tycker hon är finast i världen precis som hon är!


Nu ska jag baka en liten äppelkaka till en kär vän som kommer på besök i eftermiddag:)


Vi ses snart igen!


KRAM







14 kommentarer:

Linruz sa...

Lilla vännen det är en hård värld vi lever i.
Tänker på henne och håller alla tummar och tår att operation nr 2 blir lyckad och hon blir nöjd.

Mmmmm äpplekaka låter smaskens.

Kram kram
Lina

Anonym sa...

Så sorgligt :(( Jag förstår att hon själv kanske vill, men hon är ju så liten.. Hur kan en sjuåring ens komma på tanken? Måste vara sjukt jobbigt för er! Hoppas det blir bra till slut och att operationen går bra så hon slipper tänka på detta mer.

Sofia

Miss Tess sa...

Oh nej vad tråkigt att det inte blev osm hon önskade men tur iaf. att hon kan få hjälp att fixa det så att hon känner sig nöjd och glad.

Stor kram till er lilla sessa

Anna-Panna sa...

Det hade jag en klasskompis som gjorde men vi gick nog i 5:an el 6:an då. En kollegas son hat oxå gjort det, han var nog 16,17 nåt sånt. Tragiskt som sagt att redan som 7 åring känna behovet men jag förstår verkligen. Barn kan vara så elaka mot varann. Min 8 åring har både utstående o rätt stora öron o är lite ledsen ibland när klasskompisar (oftast tjejer) påpekar det.

Skruttarna.

Hoppas de blir perfekta nästa gång.
Styrkekram till lillan <3

Anonym sa...

Verkligen sorgligt att en sjuåring inte känner att hon duger som hon är. Kan inte kännas bra i mammahjärtatat :(

/Mia

MITT VITA HUS sa...

Hej vänner!

Såklart känns det som någon kör en kniv i ens hjärta när ens (då lilla nyblivna 6-åring) kommer hem och frågar om vi tycker hon ser ut som en apa! Någon hade såklart sagt det till henne i skolan, ja det är en hård värld - tyvärr! Önskar att alla lärde sina barn att det är ok att se ut precis hur som och att det är insidan som räknas! Men jag måste ändå berömma den fantastiska plastikvård som finns idag, inte bara för sådan med mindre defekter utan för alla som tex. dom som blir vanställda efter olyckor mm.
Vi har en superduktig läkare (kanske ni sett henne på tv?;) som verkligen förstod Alice bekymmer och som tog henne på allvar trots sin ringa ålder och nu hjälper henne, även om vi älskar henne precis som hon är!!!

KRAM

M

Anonym sa...

Hejsan, vad trist att hon inte blev nöjd!
Vi går igenom samma sak med sonen nu, han fyller 6år i december...

Vet inte riktigt var vi ska börja...gick ni till vårdcentralen eller hur gjorde ni?

Tacksam för lite vägledning...

/Andrea

MITT VITA HUS sa...

Andrea: vi sökte först VC för att få en remiss till han och plastiken på sjukhuset. Det tog ca två månader innan vi fick komma! Lycka till med lillkillen:)

KRAM

M

Anonym sa...

Håller med till 100 %.

Tycker det är förjävligt att man ens kan komma på tanken att säga så till en liten flicka. Men alla föräldrar är inte engagerade och lär inte sina barn hur man uppför sig mot andra och då blir det såhär.

Hoppas att operationen går bra nu så hon kan gå vidare från detta och ni med.

Sofia

Jenny sa...

Världen är så otroligt grym mot våra små. Vi som föräldrar måste verkligen ta vårt ansvar och prata med våra barn om att vi alla är olika och unika (i en positiv mening). Ingen ska behöva råka ut för dem kommentarerna som din Alice råkat ut för.

Förstår verkligen sorgen i ditt mammahjärta, en stor kram till er alla!

Anonym sa...

Åhhh, liten tösabit <3
Så synd att hon inte blev nöjd....
Jag blir lite nyfiken dock, för vi går igenom lite samma sak.
I vårt fall så var det uteslutande vuxna som kommenterade pärlans utstående öron, om vi inte borde " fixa det där"
Riktigt jobbigt och samvetskrävande innan i bestämde oss för att söka till KS.
Vi var remitterade till plastik när pärlan var ungefär 4 år och fick ok till op på typ 2 sek.... (hon är 8 nu)
Nu har vår dotter valt att "inte göra det just nu mamma" , delvis därför att hon är väldigt rädd för hur jobbigt / ont man har efteråt. (hon vet att hon får välja helt själv)

Så det jag undrar över är hur ont barnet har efteråt, hur lång tid läkningen tar och hur jobbigt det är i största
allmänhet?
Förstår om det är för privat, men jag skulle vara väldigt tacksam för svar om du känner att du vill.

Oj, det blev lååååångt det här :-)
Varma hälsningar
Petra

MITT VITA HUS sa...

Petra: Klart dom är rädda de små, dom förstår ju inte riktigt vad som händer liksom:S Men vi har peppat Alice från första dagen då hon sa att hon ville, vi har till och med sagt att hon skulle få en fiiin present om var så modig och vågade. Man ska nog inte hymla om och säga att nej det gör inte ont för det gör det, i alla fall lite men jag upplever den långa narkosen som mest jobbig. Alice kräktes och var jätte dålig i nästan ett dygn efteråt och fick extra dropp och illamående medicin. Vi fick även sådant flytande morfin med oss hem, men det behövdes faktiskt inte mer än två gånger, panodil i maxdos har fungerat utmärkt. Fortfarande idag så här två vekor (på pricken) så har hon ont ibland, mest när man råkar stöta emot eller så. Första 10 dagarna har dom hela huvudet inlindat och ser ut som små neuropatienter sen lindar man av och har bara pannband i fyra veckor till. Alice har faktiskt varit tuff i skolan och svarat alla nyfikna barn som undrat vad hon gjort - opererat öronen! Sen har det inte varit mer med det, därför tror jag det är bäst att göra det när dom är mindre och kanske inte riktigt kommer ihåg allt:) Ju yngre dom är också ju större fördel har man då örat fortfarande är relativt mjukt:) Nu är det ju förvisso så att vår lilla dam inte blev helt nöjd utan vi ska göra en till operation nu innan jul för att få ett perfekt resultat, lika bra känns det som och Alice är inte alls rädd för att göra det igen:) (innan op får de midazolam som är lite lugnande, så hon minns inte mycket av det som hände innan, hon tyckte mest det var jobbigt och spänt att fasta! Plus att man emlar med bedövningssalva där dom sticker, så det inte känns:)

Hoppas detta gav dig lite vägledning och jag säger stort lycka till, till er alla men mest lilla pärlan, klart hon vågar:)

KRAM

M

Anonym sa...

Tack snälla för ditt svar!!
Jag har sagt att visst gör det ont, men bara ett tag, det går över, utan eg ha en aning om vad jag pratar om....
Nästa gång Theja , dotra min, tar upp frågan ( hon gör det då och då ) så ska jag berätta precis som det är och om din fina Alice och hur modig hon är, så modig att hon vågar två gånger!

Och tänk, i den bästa av världar hade vi inte behövt prata om det här, det finns gott om obetänksamma, både vuxna och barn :-(

Ännu en gång, tack snälla!
Trevlig kväll och stor kram!
Petra

Anonym sa...

Tack för att du skrev lite om hur operationen går till! Jag har en åttaåring som eventuellt vill operera ETT öra, men det som gör att hon tvekar är dels smärtan men mest att hon inte vill ha bandage... Pinsamt enligt henne. Och om det är så länge som fyra veckor de ska ha bandage, då kommer hon garanterat ångra sig ;-)
Bra att veta! Lycka till med er lilla tös, mvh Lisa